Pepita

E hos frillören (hehe, tråkmååååns) och ska fixa en ny snygg frilla, vi får väl se hur det slutar!
Hoppas det är fint och coolt, så att ja slipper skratta min baby rakt upp i ansiktet nu när han bara sovit i 2,5h :/

DS!

Nu är vi snart klara att lämna Jessis appartment för att heada till our destination!! ( måste ju anamma engelskan nu!!)

Hehe...

Snart..( eller nja....om 8h) så är vi framme i NEW YORK!!!!!!!


PUSS

min baby....
hela atlanten mellan oss....
men vi ses på måndag igen!

Vilken wimp man är då...

Hela två dagar utan att få höra hans röst!

höhö

Såg ett avsnitt av house idag som fick mitt hjärta att slå dubbelslag.
VÄRLDENS SÖTASTE BEBIS!!
Nu kan E springa sin väg, för just nu känns det så farligt längtansfullt.
Men jag kommer somna och glömma, en vacker dag right?

Jag har nu flyttat hem igen och det blir examensarbete till 100%.

Men feeeen vad jag saknar E, är så van att somna bredvid honom!! Jag vill liksom burra ihop mig med honom och få känna honom så tätt så tätt intill och sen somna. Jag tror jag skulle vara så nöjd om jag fick det varje natt men nu ska det jobbas och skrivas examensarbete och allt så jag måste faktist bo hemma.
Inge mer sova över hos E, om vi ska börja bo ihop igen så ska det vara för att vi bor IHOP inte jag sover hos honom och alla mina grejer är fortfarande kvar i min lägenhet.

BTW, jag var på intervjuen, det verkar som om det gick bra för hon vill att jag kommer på en till intervju för att möta min framtida chef. Well vi får se, jag fegade ur lite och bad om minst 20lax men jag vill typ ha runt 22 well jag får se vad jag får för vibbar från nästa person och se om det är värt 20.

Hör av mig igen lite senare, skriver detta från ett cafe i stan, coolt va?

puss

Jahapp, vi har överlevt i "6 månader" och ja, vem vet? Vi kanske får stå ut med varandra ett tag till?
Har precis suckat över E's oromantiska beteende men, jag vet ju hur han är :)

Ringde B och kollade angående tjänsten, men då fick jag tyvärr veta att tjänsten nog är tillsatt men att dom oavsett kommer höra av sig när dom har mer klarhet i det. *gråååt*
Jaja, bara att torka tårarna och inse, att det var inte för mig.
Nu har jag sökt ett annant jobb som av ngn anledning var svår att skicka ett cv till men nu har jag iaf gjort det. Jag måste säga att jag kände att det var ett måste att försöka få in mina kunskaper och även känna att nu glömme rjag inte,
Jag är DUKTIGT! Jag är vass och jag vill börja jobba!
Jag tror slaven i mitt blod vill komma fram, hehe *kontorsråtta*

Nu e jag trött på skolböcker och skit csn, nu ska jag bevisa. Jag tror jag bara behöver komma på intervju så löser nog allt sig, jag tror på ödet :)

puss

Jag är i ett sånt humör just nu, det går så mycket tankar runt i huvvet att jag inte vet vad som är rätt/fel eller om jag bara vill skapa dramatik? Är jag nöjd eller är jag missnöjd? Vill jag detta eller vill jag inte ha det mer?
Känner ni igen känslan? Som att man vill slänga sig ner för ett stup med en feeet bungyjump-rep virat runt benen och känna känslan av att falla och få perspektiv på livet samtidigt som man är rädd på vad man får för svar.
Eller är det bara jag?
Känns som om att det drastiska man vill göra kanske är bra men samtidigt vet jag inte om jag borde, man vet ju vad man får betala för pris om det är fel. Det är ingen som kommer att hålla en i handen eller som om man kan resa i tiden och läka de sår man orsakat.
Ja nu behöve rni inte oroa er så mycket, det e bara en himla massa tankar.
Att vilja ha allt men ändå inte....hmmm...

Men en sista sak....borde man verkligen känna så här om allt står rätt till?

Löjligt hur vissa beslut berör så många, hur liv förändras och hur man kan börja från noll från att vetat allt till att inte veta nåt.

allt är bra nu...allt e bra nu....jag vill iaf att allt ska vara bra.

*tänker på NY'
Nu är allt bra igen.

Men vafn.....snöar ute nu, kallt och tråkigt väder. M har åkt iväg till kalmar och allt känns dystert.
Kankse för att jag måste göra om ett jobb som jag trodde var gjort för länge sen men inte var fallet så.
Är hungrig men inte sugen på nåt, jag måste iaf handla mat. Mitt kylskåp känner sig ganska tom, vilket jag upptäckte imorse. Gott med bröd och smör, men helst något pålägg är att föredra! :)

Sov hemma utan E inatt kändes ganska kostigt, jag var helt död efter denna helgen så jag somna ganska tidigt men vakna till och från av att jag frös, backa bakåt i sängen men möttes av en vägg (annars brukar E skeda mig) så då vakna man av kylan och kura ihop sig själv under ytterligare ett täcke, vakna 1h senare av att jag höll på att svettas och så var det inatt. Dåligt att vänja sig vid en person, för då måste man ställa om sig igen.

well nog för nu :)

Det var jag sa till E när han svarade på telefon idag vid kvart i elva, varför sa jag så tror ni?
Jo för jag fick sms av honom där han skrev att han ännu inte somnat och inte trodde vi skulle kunna äta ute ikväll...jag blev irriterad samtidigt som jag skrattade åt hans dumhet.
Hur kan en människa vända så grymt på hans dygnsrytm?
"men peppis..jag kan inte hjälpa det", då fräste jag tillbaka om att det kan han visst för det är ingen som  tvingar honom hålla sig vaken om nätterna och sova bort dagarna..hehe

Tänkte om han skulle få köpa en massa förlåt-mig-presenter men sen kom jag inte på nåt jag skulle bli glad över som kompensation.
Iallafall ingen han skulle kunna pricka in på pricken, om inte jag verkligen gav honom adress och vägbeskrivning in i själva hyllan där prylen låg, så orka :)

men jag är irriterad, han är ju faktist 30 bast!! *morr*
Tänkte att han ska få spö ifall han sover bort dagen...rätt honom :)

Jag är kär, men ibland kan jag tänka på ett ex, Det Ex:et, han som var min största och första kärlek. Tänker på hur han mår, hur det går för honom och om han är lycklig.
Vad jag vet (som jag hört på måfå) så verkar det vara så, framförallt verkar jag inte längre finnas i hans tankar.
Han kan träffa folk som är mig nära och fråga om alla runt mig men inte mig, som om han raderat mig från hans tankar. Så fort jag tänker på honom så kommer även dom tankarna upp, hur är det möjligt att nästan tre år bara har försvunnit ur hans minne?
Jag älskar honom fortfarande mer än vad jag borde men den kärleken verkar aldrig ta slut, inte för att jag älskar honom som han är nu (för frankly jag känner inte honom) men den han var för mig. Jag jämför alla med hur jag kände för honom och hur det var, med försköning av vår historia såklart.
Jag visste redan efter några månader att om han friade så skulle jag säga ja, men å andra sidan så var jag pur ung och dum. Men nu är man äldre, klokare och mer cynisk.
Hur ska jag någonsin kunna släppa in nån som han kom mig nära?
Jag är rädd att om jag någonsin faller så hårt som jag gjorde för honom så kommer jag gå under, hur överlever man sådant om och om igen?

Jag saknar den kärleken jag hade och vill få tillbaka den, vill kunna ge den utan spel och rädslor...vill känna att det är fritt fram att älska utan förbehåll och bara få njuta av det man har.

Frågade en vän om när hon slutade tänka och bry sig om hennes största kärlek, hon svarade: 7 år typ....

FUCK....

jag hoppas jag får känna samma känsla snart igen....

Jag vågar inte ha för höga förhoppningar längre, det är som om åren har gjort en mycket mer cynisk och ens förhoppningar om att romantiken kanske kan leva för en dag har grusat så många ggr att jag faktist känner att, tjaa att det är inte värt det.
Jag menar måste det verkligen bara finnas en dag för romantik? Borde det inte vara så att alla borde vara lite extra romantiska lite till och från?
Vi har inte tid längre, eller ork. Alla har blivit själviska varelsen och allmänheten uppmanar det.
Jag menar vad jag hört så faller tjejer för själviska idioter och inte för trånande romantiker och den prognosen bådar ju inte bra.

Min slutsats, hoppas inte för mkt utan vi lever trots att det är "alla hjärtans dag", på jorden. i den riktiga världen så finns det inte en hel romantisk dag.

Men...jag hoppas jag blir rättad.

Har känt mig ganska knasig i två dagar inkl idag. Känns konstigt, du vet som om jag precis fått veta att tomten/påskharen/tand fén inte finns längre.
TYp...vad?
Vill typ att E ska överösa mig med kärlek, vill att han krama mig hela natten och pussa på mig och säga hur mycket han tycker om mig. Även om det innebär att jag vaknar helt svettig och varm bara han är nära mig.
Han hade en mardröm igår men jag känner som om jag haft en mardröm som det känns i magen iaf. Obehaglig känsla detta.
Han berättade en känsla som han hade för mig i söndag och så känner jag nu, det enda tröst är att ha honom så nära mig...jag tror jag har trillat dit ordentligt!
SUCK

Kärlek alltså....inte bara roligt!

Ja nu är det bra igen. Har pratat med csn och de har sagt att det som återstår är bara att skicka in studieförsäkran. Kan inte klaga på det just nu eftersom jag är så himla lättad över att jag överhuvudtaget fick pengarna! ( el nja...ta lånet iaf)

Sitter just nu på E's säng och skriver, känns sjukt att han inte är här. Vi har nämligen en prövotid just nu, en "låt-oss-se-om-vi-pallar-bo-ihop-utan-att-döda-varandra-grej", två veckor har vi satt och det känns bra att ha en kort period sen frå vi se opm vi vill förlänga el om det är för tidigt!

E är på träning och jag har varit hemma så jag passade på att laga mat, en grej som jessi har tillagat för mig nån gång. Det jag är orolig över det är om det smakar gott, jag fick testa lite bara. Har aldrig gjort lax förr, det ni!
Och anledningen till att jag inte är och tränar *måste faktist ursäkta mig oxå!* är för att missarna höll mig vaken hela natten, eller för första gången var det faktist Hampus som höll mig vaken med sitt ylande utanför sovrummet. Alfons har faktist varit ganska skrik-fri, sen så var det en till som ylade i natten.
Nej inte grannens hund utan min lilla "DOG"-E.
Han hade tydligen en mardröm så han började slänga med armarna ( ja, han träffade mig oxå) och skrek rakt ut, "AHH!!! AAAHH!! AAAAAAAAAAAAAAAAHHH!!!" medan jag försvarade mig och ropa nåt "aj" men han uppfattade såklart inte det. Sen så när jag äntligen lugna ner honom så muttra han till och vände argt på sig med ryggen mot mig, som om det var jag som gett honom den mardrömmen. Pyttsan!!
 Så summan av kardemumman *pepitas favvis uttryck* så sov jag dåligt så jag släpade mig och mina påsar under ögonen hem för lite vila.

Vi får väl se hur resten av veckan ter sig...

Bah! Alltså jag skulle kunna spy av lycka! *men även för att jag åt som en idiot till lunch*
Känns som jag blivit av med 3ton från axlarna, och att jag nu kunde dumpa min ryggsäck hemma som gav lite vikt till dom 3 tonen höhö...
Nu är det bara: csn, juridik tentan och projektarbetet kvar!

Har egentligen projektarbetet just nu men jag väntar på en tjej i gruppen som ska göra en matris med mig...då passar jag på och skriver här!

Jag undrar om alla är som jag eller om jag är rent av lite sepe ibland?
Tex. jag hade inte träffat e på ett tag och sen när vi ses (igår) så är jag irriterad som fan på honom, sjukt blandade känslor. Jag var typ arg för att han var trött, arg på att han inte slängde sig om halsen på mig och samtidigt ångerfull för jag var världens bitchigaste...jag hoppas verkligen att min m kommer nu...

Idag har jag kommit på roliga saker vi kan göra nu när jag inte har en feeeeetångest klump i magen, jag vill till Ikea och sen vill jag äta hemlagad mat för att sen smita hem till hans föräldrar och se på let's dance. MYSIGT VA? Jaaaa, han har inte kabelteve hemma bara skärmarna...jo jag vet strange :)
Men istället för att svara och skicka sms eller nåt så HÖR MÄNNISKAN INTE AV SIG! Ja då e jag tillbaka på ruta ett, jag är irriterad på att han inte svarar samtidigt som jag är orolig för ; Tänk om nåt han hänt honom? Börjar inbilla mig en massa om honom och vad som kan ha hänt...
dumma dumma lata E som nojjar mig i onödan...men samtidigt så kan jag inte vara arg för tänk...tänk om nåt har hänt?

KLart slut för Pepp..pepp..pepitaknäppo

Jahapp....kan sammanfatta gårdagen med ett ord: SKITSKOJ :)
Jag sket i allt och bara hade skoj med Pellie och vi drack drinkar och dansade som idioter :)

Det första jag möttes av när vi hade beställt vår drink och var på väg in i dansgolvet var att någon satt på utkanten av scenen och sträckte ut armarna med ett stort leende på läpparna...*jag hade inte på mig linserna så jag trodde det var nåt sepe först* men sen såg jag att det var Empadempa!!(ex och ex...men vi dejtade iaf...)
Han var fullare och gladare än mig...missförstod him big time...trodde han var där med sin kusin (som han sagt är längre fast han är yngre på ett skojigt sätt) så när han sa: "kuuuurstiiiin" så trodde jag kusin och sträckte armen högt upp mot taket som visade en långperson med gesten...han tittar på mig lite konstigt sen skrattar han och gör samma gest och säger "Jaaaa kuuurstiiin".
Sen kommer HON och det var inte kusinen utan Kristin! Hon är btw längre än honom men hon är ingen jätte direkt...PINSAMT!! well well...shit happens :)

Sen kom lo-fi fnk på scen! *kärlek strömmar från topp till tå* åh åh....var Leo var snyyygg, dom är helt sjukt bra på scen och alla dansade, kände att det tog mycket bilder mot min riktining när jag stod där/hoppade vid scenen så vänder jag ansiktet på höger och ser att det är Unni Drougge & co som tar bilder på varandra och hon på sin son såklart :) Jag stod bredvid Unni Drougge, min favvo person, en person som jag älskar att läsa blogg,böcker från :)

Sen när dom, spelat klart har jag och Pellie beställt en till drink och rör oss från baren till dansgolvet ja då...då träffar jag ännu ett EXDEJT! fyfeeen, jag som var så elak *skäms* mot honom på gotland! Han var så söt mot mej när vi dejtade och gullig på gotland men det var samma kväll som jag träffade E så...jaaa...det slutade med ett dåligt samtal på mobilen när jag gick ifrån honom mot E's bil..jag såg att han såg mig och jag försökte ignorera...

det gick...när han närmade sig så gick vi hem :) FÖRLÅÅÅÅT!!

så nu...nu e jag glad..hade en lyckat kväll och ser fram emot ikväll..TJEJKVÄLL...look out! ;)

pööss

Okey, jag känner mig helt oresonlig...samtidigt som jag känner att jag har Rätt att tycka så här...
Vad skulle du tycka om din respektive:
1. Pratade med någon på telefon låååångt ibort från dig, typ gömd bakom många dörrar när han/hon vanligtvis brukar ta sina samtal i närheten av dig?
2. du får dra ifrån honom/henne vem han pratade med...
3. Han/Hon säger : en kompiiiis...*man ser att han/hon ljuger*
4. Han/hon säger: ja det är en tjej/kill kompis som jag har legat med...och ja vi ska ses idag....
5. han/hon stänger av mobilen sen så att du inte kan nå honom/henne...
6. När han/hon väl satt på den igen så SITTER DOM HEMMA HOS HONOM/HENNE och KÄKAR MIDDAG?!?!!?

...........Var stans utbud av restauranger för begränsat?????!!!!

Ja som ni märker är Pepita avförbannad....jag ska ut..jag ska ut och glömma detta för en stund...

Har haft en vinterdepp grej som vuxit sig större...jag är trött på allt, lagom deppig och så är man svartsjuk..come on! Jag är ite typen som blir svartis!!!! Jag HATAR detta...

Jag är trött...jag vill inte ha det så här mer...

Jag önskar att jag var ensam...singel och inte behövde känna så här eller vara i situationer jag inte kan hantera..


MEN ni där *pekar på DIG* kan du vara ärlig? Hur skulle du reagera? Är man en dramaqueen?

Är extremt jobbigt.