Ångest..
Hade en konversation med E som tillslut vart en disskusion. Om att han tror på mig och det jag åtar mig.
Det gav mig panik, fck klump i halsen och fetångest. Kändes som om han hade förhoppningar om mig, som att jag borde bevisa ngt även om det inte var fallet, Han försökte bara peppa mig och ge mej en komplimang men i den situationen jag befinner mig i just nu ger det mig bara ångest. Alla tror att jag kommer klara saker galant och att jag kommer få ett bra jobb och bla bla...men istället för att må bra över mig och tro samma sak så har jag tappat tilltro på mig och tappar den mer och mer. Jag känner att varje komplimang är ännu en mer stressad tillvaro och att alla lovord är det höga förhoppningar de har ställt för mig. Men tänk om jag inte lyckas?
Vad händer då?
Jag väntar på csn att ge mig sitt beslut och jag väntar på mina csn pengar, utan dom kan jag inte plugga och utan pengarna känner jag mig låst.
Jag väntar på att min motiation ska komm aigång igen, känner att jag är efter med allt, har precis påbörjat ett juridik block och det känns som om jag är efter som fan! Jag måste:
a) skriva min lia rapport
b) klara tentan på fredag
c) klara projektarbetet
d)klara juridik tentan
e) gör fetbra av mig på praktiken
f)skriva ett examensarbete
g)få ett bra jobb!!!
och allt detta pågår i mitt huvud under tiden som jag väntar på mina fucking pengar, aaaaahhh. Kan man sprängas av all oro?
Jag vill ha ett ställe där jag kan få vara lugn, måste hitta mitt lugn. Tyvärr så det ställe som ger mig mest lugn ger mej mest bara sömn och slacking , jag är lugnast hos E. Jag önskar att jag hade ett litet skrivbord där så att jag kunde plugga i lugn och ro när han sitter med sitt jobb på sitt kontor.
Men jag har beslutat mig att stänga av alla orosmoln, stänga av ljudet av mobilen och försöka rensa tankarna.
För denna vecka måste jag plugga som fan och med det hoppas ja att det andra kommer med.
Det gav mig panik, fck klump i halsen och fetångest. Kändes som om han hade förhoppningar om mig, som att jag borde bevisa ngt även om det inte var fallet, Han försökte bara peppa mig och ge mej en komplimang men i den situationen jag befinner mig i just nu ger det mig bara ångest. Alla tror att jag kommer klara saker galant och att jag kommer få ett bra jobb och bla bla...men istället för att må bra över mig och tro samma sak så har jag tappat tilltro på mig och tappar den mer och mer. Jag känner att varje komplimang är ännu en mer stressad tillvaro och att alla lovord är det höga förhoppningar de har ställt för mig. Men tänk om jag inte lyckas?
Vad händer då?
Jag väntar på csn att ge mig sitt beslut och jag väntar på mina csn pengar, utan dom kan jag inte plugga och utan pengarna känner jag mig låst.
Jag väntar på att min motiation ska komm aigång igen, känner att jag är efter med allt, har precis påbörjat ett juridik block och det känns som om jag är efter som fan! Jag måste:
a) skriva min lia rapport
b) klara tentan på fredag
c) klara projektarbetet
d)klara juridik tentan
e) gör fetbra av mig på praktiken
f)skriva ett examensarbete
g)få ett bra jobb!!!
och allt detta pågår i mitt huvud under tiden som jag väntar på mina fucking pengar, aaaaahhh. Kan man sprängas av all oro?
Jag vill ha ett ställe där jag kan få vara lugn, måste hitta mitt lugn. Tyvärr så det ställe som ger mig mest lugn ger mej mest bara sömn och slacking , jag är lugnast hos E. Jag önskar att jag hade ett litet skrivbord där så att jag kunde plugga i lugn och ro när han sitter med sitt jobb på sitt kontor.
Men jag har beslutat mig att stänga av alla orosmoln, stänga av ljudet av mobilen och försöka rensa tankarna.
För denna vecka måste jag plugga som fan och med det hoppas ja att det andra kommer med.
Kommentarer
Trackback