Pepita

Fick besked att jag får typ 0kr i ersättning och att intyget inte var komplett osv, jag blir lika arg och besviken som tidigare!!

Hur kommer det sig att det ska vara så svårt att hjälpa någon som verkligen behöver det?!

E är tjurig på att jag inte ville äta halvfabrikat (som han tillagar jämt enligt mig) och då är det svårare för mig att gråta ut hos honom. Just nu behöver jag verkligen en axel att gråta ut hos men så finns det ingen tillgänglig! :(

Det är vid sådana motgångar man bara vill ge upp, vifta med flaggan och låta ens drömmar krascha mot väggen.

...att det ska vara så långt hem till mor min.

Jag måste be, hitta min styrka och våga hoppas och tro att det blir bättre och att det kommer att lösa sig.

annars kommer jag att ge upp.